Att fler och fler situationer uppgraderas till ”problem”.
”Problem” – ett riktigt värdeladdat ord, som kan få de flesta att ”vända i dörren”.
Men om man läser i ”Norstedts Svenska Ordbok”, så förklaras begreppet så här:
”Problem: 1. svårighet som det kräver stor ansträngning att komma tillrätta med
2 uppgift som kräver tankearbete och analytisk förmåga”
Vill man så kan man se dessa förklaringar som uppmaningar istället! Och ”vips” så blir det istället en situation vi kan förhålla oss till. Men, sen förekommer det ett annat ord som ”ställer till” det, nämligen ”analytisk”.
Vi får sträcka oss efter ordboken igen:
”Analytisk 1. Som avser analys av abstrakt företeelse <syn. utredande> 2. Som avser analys av ämne <kem.> 3. Som rör ekvationer och differentialkalkyl” <mat.>
Ja, den första förklaringen låter ju bra, men vi ser efter vad ”analys” betyder, när vi ändå har ordboken framme:
Analys”1. djupgående och noggrann undersökning av abstrakt företeelses beståndsdelar 2. Sönderdelning av ett ämne för bestämning av dess beståndsdelar 3. Del av matematiken som huvudsakligen behandlar och differentialkalkyl.
För att nu ”tala i bilder”, så har vi plockat isär den situation som vi upplever som ett ”problem”. Skall vi nöja oss med denna noggranna analys? Njae, det verkar inte fungera med ”helning genom delning”, så det behövs något mer?
Vi tittar i ordboken igen… Efter envist letande, så fann jag ” syntes: 1. Förening av olika enheter till en helhet 2. Framställning av kemiska föreningar ur grundämnen eller andra föreningar”. Se där, analysens motsats.
A. Einstein hade nog inte så fel när han myntade: ”Det krävs ett nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka”?
Om vi väljer att slå in på denna bana, så framstår alla modeller med bokstavkombinationer såsom varandes helt ineffektiva, vilket bara är att beklaga, då förespråkarna dock är fler än modellerna, än så länge är väl bäst att tillägga.
Jag menar att det är lika "brilliant idé", som att tro att man kan "friskvårda bort" ett "problem". För bevisligen kvarstår bekymret, när vi stärkta kommer tillbaka från ex vis stavgången. Som "friskvård" är det ju bra, men inte löste det något problem!?
Två män har sagt mycket kloka ord, så jag känner att jag enbart behöver hålla med. Voltaire: "Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt" Einstein: "Definitionen på galenskap måste vara att göra om samma sak gång efter gång och förvänta sig ett annat resultat"
Einstein gav oss även "lösningen" på hur vi bör gå tillväga, då han även sagt: "Det krävs ett nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det "gamla sättet" att tänka".
Våra "svenska färger" upprätthålles av Tage Danielssons "odödliga": "Tänk att ha som rättesnöre, att alltid tänka efter före!"
Och mitt tillskott till "världen", får bli: Varför inte gå till botten med problemen, innan de sänker oss?
Hur ser då min roll i "processen" ut? Eftersom jag tack och lov inte sitter på alla lösningar, så kan man säga att jag har en "katalytisk" funktion, då jag startar och underhåller en process, dvs jag samlar ihop informationen och handleder diskussionen. För tro det eller ej, men lösningarna återfinner vi precis i jämnhöjd med "problemen" (Ha! "Råkade" hitta en annan titel som skulle kunna passa - "facilitator". Jomen! Fint ska det va'!)