Jag heter Peter Hellman, är 63 år gammal. Dessvärre så gick min rygg "i bitar" och efter diverse operationer och utredningar, så blev jag då "befunnen förbrukad" och fick då sjukbidrag, som löper ut i juli 2012. Så nog ska det bli spännande att se hur det kommer att gå för mig i framtiden.
(Nu så har världen "susat" iväg till 2014, alltså FEM år sedan jag blev "sjukbidragstagare" och enl. FK skall min "situation" utvärderas vart tredje år, så nu så har FK's kalender gått hela TRE år(!?) så nu gäller den 3 juni som avstämningsdatum :) :o :( - så då får jag reda på hur "planeringen av min framtid" har gått. Har väl kanske inte så där stora förhoppningar om att de har lyckats att finna en någon som det heter "hållbar lösning", men man kan aldrig vara säker, när man har med en statlig aktör att göra.)
(Jomen... nu så har tiden "runnit iväg" till slutet på 2016 och jag har blivit "avskriven" från AF(?), då de inte påstår sig kunna se någon "tänkbar väg för mitt återinträde i de arbetsföras skara". Men man har ju inte gett upp förrän man slutat försöka, så jag vidhåller att jag "kan hjälpa till", med min modell. Och som ett led i mitt fortsatta företagande, så har jag valt att registrera ett "SUF- företag", vilket kan liknas vid ett svenskt AB. Dvs. skulle mitt företagande visa sig inte "hålla måttet", så drabbas inte min privata ekonomi av detta.)
Min professionella bakgrund är "blandade yrkesroller inom den psykiatriska vården", först som skötarvikarie, sen som skötare och sist som sjuksköterska. Där jag först jobbade inom landstinget, för att sedermera jobba för ett bemanningsföretag och till slut anställd inom den kommunala äldrevården. Och det var här, som mitt yrkesverksamma liv sas. ändade. När jag skulle hjälpa till att "resa en gumma som fallit", så "smäller det som ett bösskott" i ländryggen - där tog det stopp. En röntgenundersökning visar då på att jag fått en "åldersrelaterad degenerativ förändring" i ländryggen. Denna "förändring" utvecklas till ett "stort diskbråck" som kräver operation, ungefär ett halvår senare. Operationen utförs av "vana" kirurger på Eskilstuna sjukhus och resulterar i en omoperation på Stockholm Spine Center och efter denna, så "utreds" jag av AF i samarbete med FK och blir då befunnen "förbrukad" - sjukbidrag. Denna "resa" tog nästan 7 år av mitt liv...
Försökte under utredningstiden beskriva min "idé", men upplevde att jag nonchalerades helt och hållet. Jag pekade på olika resultat, som min modell "skapat", men fick till svar - Ja, idén är ju bra, men lycka till med marknadsföringen, för du skall veta att det finns många företag som erbjuder "samma tjänster", så konkurrensen är stenhård.
Men jag har som filosofi, att man har inte givit upp förrän man slutat försöka. Så det är anledningen till att just Du, sitter här och läser på min sida.
Hoppas att Du ser vad jag kan erbjuda och att Du hör av Dig.
Två män har sagt mycket kloka ord, så jag känner att jag enbart behöver hålla med. Voltaire: "Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt" Einstein: "Definitionen på galenskap måste vara att göra om samma sak gång efter gång och förvänta sig ett annat resultat"
Einstein gav oss även "lösningen" på hur vi bör gå tillväga, då han även sagt: "Det krävs ett nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det "gamla sättet" att tänka".
Våra "svenska färger" upprätthålles av Tage Danielssons "odödliga": "Tänk att ha som rättesnöre, att alltid tänka efter före!"
Och mitt tillskott till "världen", får bli: Varför inte gå till botten med problemen, innan de sänker oss?
Hur ser då min roll i "processen" ut? Eftersom jag tack och lov inte sitter på alla lösningar, så kan man säga att jag har en "katalytisk" funktion, då jag startar och underhåller en process, dvs jag samlar ihop informationen och handleder diskussionen. För tro det eller ej, men lösningarna återfinner vi precis i jämnhöjd med "problemen" (Ha! "Råkade" hitta en annan titel som skulle kunna passa - "facilitator". Jomen! Fint ska det va'!)